Det var väldigt längesen jag bloggade men nu är det dags igen. Jag har varit hos en läkare som tog en massa prover för att jag har gått ner 18 kg under en tre månaders period, haft kraftiga buksmärtor, svimmat flera gånger och har fått ont i kroppen. Först sa hon att det troligen var glutenintolerans men nu har jag fått det slutgiltiga svaret.
I flera veckors tid har jag väntat och väntat på att få svar på mina prover. Ska jag vara ärlig så har jag varit oerhört nervös och befarat det värsta. Eftersom jag själv i botten är utbildad undersköterska känner jag till många symtom på cancer bland annat så gissa om jag har varit nervös.
Du är "troligen" glutenintolerant
Har nu fått svar av läkaren. Jag har kraftig D-vitaminbrist, lågt blodtryck och är laktosintolerant. Tack gode gud för att det inte var cancer jublar jag inombords! Men först sa läkaren att jag "troligen" hade glutenallergi så jag ställde mig in på det, tog bort all gluten ur kosten, läste på allt om glutenintolerans, läste recept, bloggar osv. Men jag är glad för att det istället var/är laktosintolerans. Det är lättare att leva med tror jag. Det är så vanligt i vårt samhälle idag och det finns så många produkter man kan välja från. Men det är en omställning kan jag säga. Det finns ju laktos i väldigt mycket, även i mediciner! Ibland glömmer jag bort mig och köpte flingor som innehöll laktos men dom är ju bara att glömma nu.
Har levt med IBS i 25 år
Det är lite ironiskt kan man säga att det är just laktos jag är känslig mot. Jag har levt med IBS i ca 25 år och har levt mycket på youghurt, proviva, activa och tagit mjölksyrabaterier i tablettform för att få "balans" i magen. Allt det innehåller stora mängder laktos så istället har jag spätt på min laktosintolerans och blivit väldigt sjuk.
Det började med att jag blev väldigt orkeslös, matt, blek och fick blåmärken lätt. Sedan fick jag ont i mina knän och i benen, plus att jag fick kramper i benen ofta. Efter det började magen krångla, Jag mådde illa jämt, kräktes, blev förstoppad, tappade aptiten, fick ont i buken, kramper i tarmarna, fick yrsel, svimningskänslor och blev åksjuk av att åka rulltrappa. Ibland tuppade jag av i en mataffär eller i tunnelbanan så jag undvek kollektivtrafiken. Jag tänkte hela tiden att det här beror på min IBS, jag har misskött mig senaste tiden så det blir bra bara jag börjar äta regelbundet igen, sköter min sömn och tränar regelbundet. Men tiden gick och jag blev sämre och sämre.
Usch, blek, mager och revbenen sticker ut
Jag gick ner i vikt och tänkte inte mer på det. Till slut var jag så trött och orkeslös att jag var helt apatisk och bara låg i sängen i dagar. Jag hade ingen aning om vilken dag det var ens. När jag svimmade av igen av mina magsmärtor så insåg jag att nu måste jag söka hjälp. Då hade jag gått ner 15 kg på två månader och jag fick en chock när jag såg mig själv i spegeln. Man såg mina revben, mina bröst var borta, magen helt platt, jag var helt blek och mager i ansiktet och mina ögon såg döda ut. Jag började gråta när jag såg mig själv för det där var inte jag. Då blev jag rädd på riktigt och cancertankarna började komma.
Hellre småfet och frisk än mager och sjuk
Trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar mina kurvor! Hellre lite fet och frisk än mager och sjuk kan jag skriva under på. Att gå ner så mycket i vikt på så kort tid är väldigt påfrestande för kroppen. Ibland kunde jag vakna på natten av att det gjorde ont i kroppen och jag trodde jag låg på något men det var mina egna ben jag kände. Jag är 170 cm lång och väger idag 57 kg, jag har inte vägt under 60 kg sedan 20-års åldern.
Hur som haver, nu vet jag i alla fall vad mina problem beror på och jag har fått medicin utskrivet mot min IBS, mot kramper i magen och har fått D-vitamin på recept. Mina besvär med ont i leder och knän beror alltså på D-vitaminbrist. D-vitaminbrist är tydligen något som ökar i vårt samhälle och det är inte så konstigt eftersom vi har för lite sol i vårt land. Många har blivit rädda för att vistas för mycket ute i solen på grund av allt prat om cancer så istället har många fått D-vitaminbrist och många vet inte ens om att dom har det.
Dagens forskning har påvisat att det finns fysiologiska orsaker till IBS
IBS för er som inte känner till det betyder irritable bowel syndrome. När jag fick diagnosen för ca 25 år sedan hette det Colon irritabile, irriterad tjocktarm. Då sa man att det är en psykosomatisk sjukdom och det fanns ingen medicin eller knappt någon forskning om sjukdomen. Man blev inte riktigt tagen på allvar för att den då klassades som psykosomatisk. Det finns en bra hemsida för er som vill veta mer om IBS och där står följande: "Senare tids forskning har dock gett nya insikter om möjliga fysiologiska förklaringsmodeller vilket också gett hopp om nya behandlingsmetoder. En orsak skulle kunna vara inflammatoriska förändringar i tarmens nervsystem som bland annat skulle kunna påverka signalerna mellan tarmarna och hjärnan". Allt om IBS
Idag är det så "inne" med IBS, det talas om det överallt i medier precis som det är en sensation, en helt ny sjukdom. IBS har nog funnits väldigt länge och jag tror den beror på våra kostvanor i västvärlden. Jag har i 25 års tid aldrig medicinerat mot min IBS utan jag har ändrat mina kostvanor och börjat träna regelbundet. Jag har märkt att jag mår bättre av att undvika kolhydrater, fet mat, dricker mycket vatten, tränar regelbundet och undviker lök, kål, bönor och för mycket fibrer som min mage inte kan smälta.
Det är därför IBS ofta blandas ihop med glutenallergi för många som har IBS har svårt att smälta fiberrikt bröd och mår faktiskt bättre av att undvika kolhydrater. Men det är väldigt individuellt vilka besvär man har. Nu i efterhand börjar jag undra hur länge jag har dragits med laktosintolerans och trott att mina magbesvär berott på IBS, hmm. Gör inte som jag och gå för länge med dina besvär. Sök hjälp i tid för det är väldigt onödigt att må dåligt när man kan få hjälp. Det är så typiskt mig, jag går inte till läkaren förrän jag är döende typ. Väldigt dumt.
Nu har jag gått upp hela tre kilo och mår lite bättre men det kommer ta tid för min kropp att återhämta sig. Jag har väldigt lågt blodtryck med som gör att jag är trött och får kraftiga blodtrycksfall och det är lite obehagligt. Det går inte att behandla utan man får börja träna om man nu orkar. Jag ska börja gå promenader och sakta bygga upp mitt försvar igen. Jag är bara oerhört lättad över att jag inte har cancer och för att jag nu slipper oroa mig och leva i ovisshet.
Nu har jag gått upp 3 kg och mår mycket bättre!