sweitalia

 

Har nu fått svar av läkaren. Jag har kraftig D-vitaminbrist, lågt blodtryck och är laktosintolerant. Tack gode gud för att det inte var cancer jublar jag inombords! Men först sa läkaren att jag "troligen" hade glutenallergi så jag ställde mig in på det, tog bort all gluten ur kosten, läste på allt om glutenintolerans, läste recept, bloggar osv. Men jag är glad för att det istället var/är laktosintolerans. Det är lättare att leva med tror jag. Det är så vanligt i vårt samhälle idag och det finns så många produkter man kan välja från. Men det är en omställning kan jag säga. Det finns ju laktos i väldigt mycket, även i mediciner! Ibland glömmer jag bort mig och köpte flingor som innehöll laktos men dom är ju bara att glömma nu. 

 

Det är lite ironiskt kan man säga att det är just laktos jag är känslig mot. Jag har levt med IBS i ca 25 år och har levt mycket på youghurt, proviva, activa och tagit mjölksyrabaterier i tablettform för att få "balans" i magen. Allt det innehåller stora mängder laktos så istället har jag spätt på min laktosintolerans och blivit väldigt sjuk. 

 

Det började med att jag blev väldigt orkeslös, matt, blek och fick blåmärken lätt. Sedan fick jag ont i mina knän och i benen, plus att jag fick kramper i benen ofta. Efter det började magen krångla, Jag mådde illa jämt, kräktes, blev förstoppad, tappade aptiten, fick ont i buken, kramper i tarmarna, fick yrsel, svimningskänslor och blev åksjuk av att åka rulltrappa. Ibland tuppade jag av i en mataffär eller i tunnelbanan så jag undvek kollektivtrafiken. Jag tänkte hela tiden att det här beror på min IBS, jag har misskött mig senaste tiden så det blir bra bara jag börjar äta regelbundet igen, sköter min sömn och tränar regelbundet. Men tiden gick och jag blev sämre och sämre. 

 

 Jag gick ner i vikt och tänkte inte mer på det. Till slut var jag så trött och orkeslös att jag var helt apatisk och bara låg i sängen i dagar. Jag hade ingen aning om vilken dag det var ens. När jag svimmade av igen av mina magsmärtor så insåg jag att nu måste jag söka hjälp. Då hade jag gått ner 15 kg på två månader och jag fick en chock när jag såg mig själv i spegeln. Man såg mina revben, mina bröst var borta, magen helt platt, jag var helt blek och mager i ansiktet och mina ögon såg döda ut. Jag började gråta när jag såg mig själv för det där var inte jag. Då blev jag rädd på riktigt och cancertankarna började komma.

 

 

Trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar mina kurvor! Hellre lite fet och frisk än mager och sjuk kan jag skriva under på. Att gå ner så mycket i vikt på så kort tid är väldigt påfrestande för kroppen. Ibland kunde jag vakna på natten av att det gjorde ont i kroppen och jag trodde jag låg på något men det var mina egna ben jag kände. Jag är 170 cm lång och väger idag 57 kg, jag har inte vägt under 60 kg sedan 20-års åldern.

 

Hur som haver, nu vet jag i alla fall vad mina problem beror på och jag har fått medicin utskrivet mot min IBS, mot kramper i magen och har fått D-vitamin på recept. Mina besvär med ont i leder och knän beror alltså på D-vitaminbrist. D-vitaminbrist är tydligen något som ökar i vårt samhälle och det är inte så konstigt eftersom vi har för lite sol i vårt land. Många har blivit rädda för att vistas för mycket ute i solen på grund av allt prat om cancer så istället har många fått D-vitaminbrist och många vet inte ens om att dom har det.

 

IBS för er som inte känner till det betyder irritable bowel syndrome. När jag fick diagnosen för ca 25 år sedan hette det Colon irritabile, irriterad tjocktarm. Då sa man att det är en psykosomatisk sjukdom och det fanns ingen medicin eller knappt någon forskning om sjukdomen. Man blev inte riktigt tagen på allvar för att den då klassades som psykosomatisk. Det finns en bra hemsida för er som vill veta mer om IBS och där står följande: "Senare tids forskning har dock gett nya insikter om möjliga fysiologiska förklaringsmodeller vilket också gett hopp om nya behandlingsmetoder. En orsak skulle kunna vara inflammatoriska förändringar i tarmens nervsystem som bland annat skulle kunna påverka signalerna mellan tarmarna och hjärnan". Allt om IBS 

 

 

 

 

 

 

Jag är så otroligt frustrerad nu över all den här byråktratin i det här landet! För första gången på nästan tio år så har jag ansökt om a-kassa och har fortfarande inte efter två månader fått mitt besked på när eller hur mycket jag får i ersättning.

 

Jag anmälde mig som arbetslös för två månader sedan och hade förberett alla papper i god tid för jag vet att sånt här alltid ska krångla. När jag hade skickat in alla papper så väntade jag i god tro att snart får jag besked. Jag mailade dit och sa att nu har jag skickat in det här och det här, det är väl inget mer jag måste göra nu? Fick inget svar ens.

 

När det hade ett par veckor så loggade jag in på mina sidor via a-kassan och där stod det att det inte ens fanns ett ärende på mig! Jag fick panik, mailade och frågade varför det stod så. Då fick jag svaret, du har inte skickat in det vi begärde från dig den 3/2. Vaaa! Jag hade inte fått något mer brev eller mail från dom så jag fattade ingenting. Vad begärde ni då undrade jag. Varför kunde hon inte skrivit det med en gång istället för att skriva så där? Till slut efter några dagars helvete fick jag svaret att min arbetsgivare inte hade fyllt i arbetsgivarintyget riktigt. Jag kontakade min fd arbetsgivare och han skickade direkt nytt intyg till mig som jag mailade över. Då fick jag svaret att det måste vara i original. Fick kontakta arbetsgivaren igen och fick en instruktion om hur han skulle fylla i alla fält. Kunde dom inte sagt från början hur man fyller i det där s-tans intyget?? Min arbetsgivare sa att det är lättare att bygga en rymdfärja än att fylla i deras formulär. Om jag inte hade kontaktat dom hade jag inte fått veta vad felet var. Så om jag inte hade ringt nu sa jag så hade ni inte ens hört av er? Fick något mummel till svar.

 

Nu har det gått yterligare en vecka och dom har fått det nya intyget rätt ifyllt. Men nu går det inte att logga in på deras sida pga tekniska problem. Jag ringde dit och fick sitta i telefonkö i en halvtimme och fick sedan prata med en snorkig handläggare. Jag sa att det är den 10 mars idag, jag har inte betalat mina räkningar och har inte ett öre så det vore väldigt snällt om ni kunde  ge besked så fort som möjligt. "Ja men vi har mycket att göra och förhoppningsvis får du svar den här veckan". FÖRHOPPNINGSVIS!!! Jag fick bita mig i tungan för att inte säga något spydigt tillbaka. I två månader har jag nu väntat och skickat in alla miljoner papper hit och dit. Jag har pliktskyldigt betalat min avgift till a-kassan de senaste tio åren men när man väl behöver deras hjälp som man har rättighet till då är man inte vatten värd! Jag har hela tiden behållit lugnet och gjort vad dom har bett mig om. Har kontaktat FK, arbetsgivaren, kopierat på biblioteket, mailat, skrivit på massa formulär och fan och hans moster.

 

Jag har själv jobbat med kundtjänst och vet att det inte är lätt alla gånger. Det är inte handläggarens fel men kan man inte behandla sina kunder med respekt? Kan man inte någon gång erkänna att det är dom som har gjort fel?? Jag har fått prata med flera olika personer, har fått tre olika handläggare, alla säger olika saker, ingen har någon aning om någonting och man blir dumförklarad när man säger som det är. När jag jobbade med kundtjänst fick jag utskällningar, fick höra att det var mitt fel att dom aldrig vann något, att jag var dum i huvudet osv. Jag fick många gånger bita mig i tungan men jag behandlade alltid våra kunder med respekt och sa att jag var ledsen över hur dom kände, att vi skulle göra allt vi kunde för att hjälpa dom osv.

 

Blir så arg och ledsen över hur en del myndigheter kan nonchalera människor som är beroende av deras hjälp. Jag är arbetslös, har ingen inkomst och är beroende av att få min a-kassa för att överleva. Jag söker säkert 50 jobb i veckan utan överdrift, jag gör allt jag kan för att få ett arbete. Jag hatar att vara arbetslös, jag vill bara ha ett arbete att gå till. Känna mig behövd, jobba ihop mina egna pengar. Jag är ingen som utnyttjar systemet, ingen soffliggare, ingen som ens vill ha a-kassa men jag måste för att överleva.

 

Man får väldigt dåligt självförtroende som arbetslös. Börjar undra om det är fel på en. Jag har mycket arbetslivserfarenhet, är utbildad webbdesigner, dekoratör, undersköterska, skötare, har arbetat som SOS-operatör, reporter, skribent, webbredaktör, skötare, vårdare, städare, restaurangbiträde, servitris, shiftleader, kundserviceagent, content producer inom hotell bara för att nämna en bråkdel. Det är ett heltidsarbete bara att söka jobb. Sitta och bläddra och bläddra, skriva CV, personliga brev, sälja sig själv. Jag trodde inte det skulle vara så svårt att få ett arbete idag faktiskt.

 

Arbeten jag är intresserad av är olika kontorsjobb, assistentjobb inom media, pr, kontor, konferens. Är även intresserad av arbeten inom restaurang och hotellbranschen. Jag tycker det är jättekul med service, att hjälpa kunder, kundkontakt. Jag tycker om att arbeta hårt, ha ordning och reda, fixa saker. Jag är en problemlösare, om det är något som ska göras ser jag till att det ordnas. Jag trivs som bäst när det är mycket att göra. Är intresserad av det mesta förutom vården eller telefonförsäljning. Jag har jobbat med båda och det är inget jag vill arbeta med igen tyvärr.

 

De senaste 3,5 åren arbetade jag med support, kundtjänst och som content producer på Bonnier Gaming i Stockholm. Vi arbetade på uppdrag åt Bingolotto och det var superkul. Jag hade kontakt med våra spelare, via telefon, mail, chatt. Hittade på tävlingar, uppdaterade kampanjsidor på sajten, hade tävlingar i chatten, planerade alla chattävlingar, köpte in vinster, slog in vinster, skrev vinnarbrev, hade kontakt med våra ideella chattvärdinnor med mera. Under en period skrev jag även nyhetsbreven.

 

Fick även följa med på en resa till Turkiet med kunder som vunnit resan i TV-programmet. Då var Janne Bylund med, Lotta Engberg, Arvingarna, Linda Bentzing. Fick träffa alla härliga spelare och vi anordnade bingo givetvis, massa roliga utflykter och svarade på alla frågor. Jag hade en blogg då tillfälligt på Bingolotto så varje kväll innan läggdags bloggade jag om allt vi gjort under dagen och la upp bilder jag tagit. Den veckan var så rolig, minnesvärd och det var full rulle hela tiden.

 

Jag har arbetat mer eller mindre sedan jag var 15 år då jag började sommarjobba. När jag har varit arbetslös någon period har jag passat på att plugga för att ha något att göra och för att utvecklas som människa. När jag hade fött mitt första barn pluggade jag till undersköterska/skötare och pluggade hela nätterna samtidigt som jag tog hand och barn och hem. Jag fick nästan bara MVG i alla ämnen förutom ett par jag fick VG i och det var en enorm boost för mitt självförtroende. När jag var ung och gick i gymnasiet var jag väldigt skoltrött och gick en linje jag inte ens ville gå. Jag skolkade jämt och till slut hoppade jag av för att jag inte ville gå ut med dåliga betyg. Det var därför det var extra viktigt för mig att gå den här utbildningen för att bevisa för mig själv att jag inte är korkad.

 

På den tiden fanns det inte så mycket att välja på som det gör idag. Jag flyttade hemifrån när jag var 15 år för att jag gick i gymnasiet i en annan stad och kunde leva på en burk majs i en vecka. Jag har alltid kämpat och gjort vad jag kan så därför blir man så ledsen när det bara är motgångar hela tiden.

 

Första veckan jag var arbetslös när jag skulle skriva in mig så frågade jag min handläggare om han visste om det fanns något studiebidrag eller något stipendium man kunde ansöka om för jag hade hittat en utbildning jag ville gå. Den här utbildningen skulle öka mina chanser att få ett bra arbete som jag verkligen vill ha. Han tittade på mig som jag var helt dum i huvudet och sa bara nej. Jag vet inte men är det inte bra att man vill göra vad man kan för att inte gå arbetslös, att vidareutveckla sig?? Kanske skulle bli handläggare på arbetsförmedlingen istället. Hur svårt kan det vara att sitta sur vid en dator, skriva in en persons uppgifter och sedan önska lycka till.

 

Jag har aldrig i mitt liv fått ett arbete via arbetsförmedlingen, aldrig. Har alltid fixat mina arbeten själv. Ni som säger att det visst finns jobb, det är bara att söka allt så har ni väldigt fel. Jag har sökt jobb som dogwalker, då skulle man gå ut med 12 hundar samtidigt och plocka hundbajs, har sökt massa jobb jag inte ens vill ha bara för att jag vill arbeta. Men då är man överkvalificerad och får inte ens ett svar.

Om jag hade varit arbetsgivare hade jag anställt mig direkt. Jag är 43 år, har stora barn så jag kommer aldrig vabba, jag har stor arbetslivserfarenhet, jag är van att arbeta hårt, ställer alltid upp om det behövs på kvällar och helger, jag engagerar mig, jag är villig att lära mig, jag är alltid i tid, är alltid respektfull, ödmjuk och lär mig saker snabbt. Jag har erfarenhet av vården, restaurangbranschen, hotell, kontor, kundservice, support, webben, mediabranschen, sälj med mera. Jag är datakunnig, har arbetat som webbredaktör, gått en IT-utbildning så jag kan byta grafikkort, ta bort virus själv, uppdatera, felsöka, kan en massa dataprogam och om det är något jag inte kan så lär jag mig det själv.

 

Jag har arbetat som reporter och skribent under sammanlagt sju års tid åt olika gratistidningar i Växjö. Jag gjorde kändisintervjuer, vimmelsidor, företagsreportage och rapporterade om olika händelser i Växjö. Jag har fått två reportage publicerade i Amelia, Bonniers tidskrifter, haft en egen IT.spalt, en krönika med mera. Jag har tillsammans med en kurskamrat byggt upp sajten www.linneateatern.com när vi gick IT-utbildningen på Komvux i Växjö år 2001. Efter det var jag webbredaktör åt Linneateatern i sju år. Det var väldigt roligt och otroligt lärorikt :)

 

Om någon arbetsgivare i Stockholm nu skulle råka se det här och tänka att den där Linda hon har skinn på näsan och är villig att arbeta hårt, då kan ni kontakta mig här för att få mitt CV :)

 

Hade jag bara haft pengar hade jag gått en massa roliga kurser nu. Inte bara för att lära mig mer och öka chanserna till ett bra arbete utan även för mitt välbefinnande. Gå en kurs i silversmide, författarkurs, lära mig italienska flytande med mera.

 

 

Det var en liten rapport från verkligheten, hur det är att vara arbetslös idag. Förhoppningsvis får jag snart min a-kassa och jag hoppas det blir den första och sista utbetalningen. Det är bara att kämpa på och fortsätta tro på sig själv för till slut lönar det sig. Tänker inte låta mig nedslås av all byråkrati och allt jobbsökande! Om man bara fick chansen, fick komma på en intervju någon gång. Jag har nästan alltid fått arbeten när jag väl har fått komma på en intervju.

 

Nu ska jag gå ut och promenera och sedan blir det att söka fler arbeten. Whis me luck! :)

 

Min mailadress till er alla arbetsgivare i Stockholm som behöver anställa en tjej som är villig att arbeta hårt kan kontakta mig på min mailadress: [email protected]