Aftonbladet.se har gjort ett litet experiment där de filmar en ung kille som blir mobbad av sina skolkamrater mitt på ljusa dagen bland massa människor som ser på. Det här är uppgjort för att se hur folk reagerar. Jag blir riktigt ledsen och förbannad när jag ser filmen för inte en j-vel gör någonting! Alla tittar förskräckt och nyfiket men varken säger eller gör något för att hjälpa killen som blir utsatt.
Klicka på bilden för att se klippet
Varför är folk så fega och konflikträdda? Tänk om det var ditt barn, ditt syskon, din vän som råkade ut för detta! Finns inget som gör mig så förbannad som fega människor som inte har civilkurage. Jag har själv råkat ut för många situationer och har då alltid försvarat den som råkat illa ut eller försvarat mig själv utan att tänka på vad som kan hända. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte ingrep. Ett exempel är när en ung tjej blir trakasserad av flera killar på tunnelbanan. Dom hånade henne, kallade henne för hora, att hon var billig och så vidare. Alla i vagnen tystnade och höll andan. Till slut kunde jag inte hålla käften längre och frågade vad deras föräldrar skulle säga om dom visste vad som pågick. Jag ställde mig upp och sa åt killarna att knipa käft och gå av vid nästa station. Vilket dom faktiskt gjorde. Jag var så arg att jag skakade. Tjejen var väldigt tacksam för att någon försvarade henne kan jag säga.
Jag har många gånger lagt mig i bråk och slagsmål och fått ett nyckelben brutet när jag "la mig i". När min äldste son var 7 år var han mobbad av en kille på gården. Den här killen jagade min son, skrämde och puttade på honom och sa massa elakheter. Min son vågade inte först berätta för mig för han skämdes men sen kunde han inte hålla tyst längre. Oj gissa om lejonhonan i mig vaknade då. En dag satt jag och fikade med mina grannar på gården och ser den här killen komma cyklandes mot oss. Jag ställer mig upp och han får syn på mig och cyklar fortare än blixten. Jag sätter fart och springer efter honom, drar upp kjolen, hoppar över ett högt staket och får till slut tag i ungen. Jag tar tag i hans tröja, ser honom i ögonen och säger att han ska hålla sig borta från min son! Det kanske låter jättehemskt att göra så mot en 8-åring men jag ångrar det inte en sekund. Någon behövde säga ifrån och sätta ungen på plats. Han hade länge trakasserat många förutom min son.
Jag tycker det är en självklarhet att visa lite civilkurage och ingripa om någon far illa och jag har försökt lära mina barn detsamma. Var inte så förbannat fega! Jag lovar att efter man har hjälpt någon så känns det riktigt bra i själen. Det är faktiskt upp till oss föräldrar att lära våra barn vad som är rätt och fel så barnen får rätt värderingar.