sweitalia

Förra veckan spenderade jag i min gamla hemstad Växjö. Det är alltid skönt att åka ner till Småland ibland och varva ner, komma ifrån storstadsstressen och bara vara. Det första som slår mig när jag kommer till Växjö är att det är så lugnt, tyst, folktomt på gatorna och liksom öde. Det är en skön kontrast till all stress i huvudstaden. Jag känner direkt hur lugn och avstressad jag blir och det är välbehövligt.

 

 

 

Men det är också det här lugnet som ger mig panik efter några dagar. Hur står folk ut? Det är ju så dött! I Växjö kan man inte ens shoppa på en söndag, om man är sugen på att gå ut och dansa loss som 40plusare måste man planera i god tid och aldrig kunna vara spontan.

 

Det är ju för och nackdelar med allting. Det som jag tycker är så skönt med Stockholm är att man är en i mängden, man är anonym. I Stockholm är det liv och rörelse, det händer saker hela tiden, Vill man gå ut och parta loss en tisdag är det inga problem. Skulle man komma på den idén i Växjö är man alkoholist, desperat plus att det finns inte möjlighet till det.Väldigt märkligt.

 

I julas var jag också i Växjö och var på fest med goda vänner. Vi förfestade som man gör i en småstad och skulle sedan ut på krogen. Det här såg jag fram emot mycket då jag inte varit ute i nöjessvängen i Växjö på säkert åtta år om man inte räknar in Karl-Oskar dagarna i somras då.

 

Jag var så ivrig och frågade mina vänner, vart går man ut i Växjö nu för tiden om man är 40 plusare? Om man vill dansa då, vart går man då?? Jag var så danssugen och på partyhumör men när vi gick ner på stan försvann det rätt snabbt. Först gick vi förbi PM som är ett gammalt favoritställe. Men det var kanske 10 pers därinne och nu pratar vi om en lördagkväll! Vi gick vidare ner till Kafé de Luxe men just den här kvällen var det bara ungdomar för att det var något band där.

 

Vi hamnade på Bishop Arm´s. Massor med folk och folk i ens egen ålder men det var för mycket folk. Det är supertrevligt att besöka en pub då och då men det var inte riktigt vad jag var sugen på. Kände mig väldigt nykter plötsligt bland alla överförfriskade människor och musik är förbjudet där. Så tråkigt så klockorna stannar, zzzz. Vi hade väldigt kul på förfesten och då önskade jag att vi stannade kvar där.

 

Förfester är inte så vanligt förekommande i Stockholm heller och det har jag aldrig förstått. Det är ju det som är kul! Man kan prata med varandra utan att skrika, spela vilken musik man vill och bara ha trevligt. Så fort man går ut på stan sen splittras alla upp och man är glad om man hittar varandra igen.

 

Åkte buss nu i Växjö och det var en annorlunda upplevelse när man är van vid hur det är i Stockholm ha ha. Busschauffören tog väldigt god tid på sig och fick panik när jag sträckte fram busskortet och sa att jag ville ha en vuxenbiljett och en för ungdom. " STOPP, vänta, ta bort kortet!!! Jag måste ställa in först". Herregud, höll på att få en hjärtinfarkt. Hade det varit i Stockholm hade 50 pers hunnit blippa kortet och hittat en plats under tiden han skulle ställa in sin biljettautomat.

 

Men det är ju det som är charmen med en småstad. I storstan har alla så förbannat bråttom jämt. Gå ner i tunnelbanan får ni se. Gud förbjude om du råkar ställa dig på vänster sida i rulltrappan!!! Spelar ingen roll om rulltrappan bara är 25 meter lång, en stressad stockholmare kan ju förlora 1 sekund av sitt liv om han/hon inte får möjligheten att springa om alla på just vänster sida. Vad är problemet, missar du ett tåg är det ca 3 minuter kvar till nästa tåg! Hade man missat en buss i Växjö under fel tid på dygnet kan man få vänta en halvtimme om man har otur.

 

Jag har ju bott i Stockholm nu den här omgången i 8 år. Jag har kvar min småländska dialekt men den är inte så bred som den en gång var. Det är inget jag har jobbat på medvetet utan det blir automatiskt eftersom det är ingen som fattar vad man säger annars. "Jaha jaa, du e från Skåne asså". Suck. Sedan snappar man ju upp vissa uttryck också som man inte tänker på. Min lillebror från Alvesta tycker det är så roligt att mobba mig för att jag jämt säger eller huuuur! Ha ha. Pratade med min äldre bror om det som också bor i Stockholm som även han säger eller hur hela tiden och vi kunde inte begripa varför det var så konstigt. Äldre brorsan sa att det är ju ett sånt bra uttryck att använda när någon håller med". "Eller huuur slängde jag ur mig då utan att tänka". Ha ha.

 

Jag kommer alltid vara en lantis i hjärtat och Växjö har en speciell plats där men jag kan inte tänka mig att bo där igen. Stockholm har alltid känts som mitt hem. Vackra, underbara Stockholm. Jag är en lantis i storstan och det kommer jag alltid att vara.