sweitalia

Det har varit lite tyst från min sida nu ett tag. Jag har inte alls haft lust att blogga på flera veckor. Jag åkte på en långdragen bihåleinflammation och har varit jättedålig. Nu äntligen börjar det vända och jag har lite energi igen. Jag vill inte blogga bara för bloggandets skull utan jag vill blogga när jag har något att säga. Det kanske är fel att tänka så men sån är jag. Man vill ju vara inspirerad och ha något roligt att skriva om. Men nu ska jag skärpa till mig och blogga mer igen :)

 

Nu är julen över för i år och det känns faktiskt lite skönt. Tycker bara det är sån köphysteri och ångestframkallande av att allting kostar så förbannat. Ju större barn man har desto dyrare blir det ju. Det känns att man är ensamstående. Jag vill ju ge mina barn något dom verkligen vill ha och blir glada för. Men jag tror jag lyckades ganska bra i år igen :)

 

Vi firade jul nere i Småland hos min lillebror och hans goa sambo som hade ordnat allt så fint och lagat massa god julmat. Jag hade inte känt någon julkänsla alls innan men då gjorde jag det till min förvåning. Det är mysigt när familjen samlas och umgås. Vi bor ju så utspridda över landet så tyvärr blir det inte så ofta längre. Min pappa var med och min äldste bror, jag och min yngste son och mina fina syskonbarn. Min andra storebror stannade hemma i Stockholm med sin sambo i år. Min äldste son, som nu är 20 år reste till Prag med sina kompisar så han var inte med på julafton. Det kändes jättekonstigt, som att något fattades. I 20 år har jag ju firat jul med honom. Men det är bara att inse att han är vuxen nu och får fatta sina egna beslut. Vi åt all god julmat, drack snaps, spelade spel och pratade. Min son och hans kusiner hade jättekul ihop. Det är så roligt att dom kommer så bra överens.

 

Liam, min son var så fin i skjorta och i en röd fluga som jag hade köpt till honom. Var lite orolig att han skulle tycka det var töntigt men han gillade den. Jag tycker ju att man ska klä upp sig på julafton, det är tradition. Jag hade på mig min nya fina klänning från Zalando som jag älskar! Den var en av mina favoriter men jag hade egentligen tänkt köpa en annan men jag ändrade mig i sista stund. På bilden ser ni lite hur den ser ut. Nu är jag tillbaka i storstan igen och det är med blandade känslor. Det är väldigt skönt att åka ifrån Stockholm ibland för att få miljöombyte, varva ner men det är lika skönt att återvända också.

 

Hoppas ni alla har haft en fin jul med era nära och kära.

 

Kram

 

 

 

Idag har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut men alltid har velat! Jag har varit på casting för en reklamfilm :) Jag har förut blivit tillfrågad för reklamfilmer för IKEA, Gevalia och för ett resebolag men jag har aldrig kunnat.

 

Ofta är produktionsbolagen stressade och hör av sig i sista minuten. Jag blev tillfrågad igår och var där idag. För en gångs skull passade det bra. Jag var jättenervös igår och satt och övade in repliken hela kvällen. Men idag när det var dags var jag inte alls nervös utan mest förväntansfull.

 

För ett tag sedan fick jag ett mail om att en kvinnlig statist behövdes till en svensk långfilm med en stor stjärna i huvudrollen. Jag svarade aldrig ens för jag blev så nervös när dom skrev en stor stjärna. Jag är ingen skådespelare och har ingen som helst vana av att agera statist. Det kan väl inte vara så svårt att vara statist kan man tycka, man ska ju bara finnas där i bakgrunden. Men det är många jätteduktiga arbetslösa skådespelare som söker dessa roller så jag tänkte att det inte ens var lönt. Sedan fick jag veta vad rollen var. Man skulle tydligen spela Ola Rapace älskarinna!! Wtf, vem hade inte velat det ha ha.

 

Jag har som sagt ingen vana av att vara statist eller att bli filmad men jag har varit hårmodell många gånger som ung. Både på scen och i salonger. En gång var jag även med i en modeshow med koreografi och allting! Vi var ca 10 hårmodeller då som hade ett eget nummer. Vi fick nya snygga Levis-jeans och en top uppsydd efter våra mått. En vit topp med massa blåa tofsar och snören haha. Sedan övade vi koreógrafin i flera månader innan showen. Det var superkul! Jag har också varit med i en skönhetstävling vid 19 års ålder som mina kompisar anmälde mig till. Först tänkte jag tacka nej för det var verkligen inte min dröm som ung att bli modell eller vara med i en skönhetstävling. Men jag ändrade mig när man fick gratis middag, dryck och smink för 500 kr. Så lättköpt var jag ha ha. Tävligen gick smärtfritt men jag tyckte det var så oerhört pinsamt att stå på scenen inför 500 gäster som skulle bedöma oss och rösta. Jag vann inte men kom faktiskt tvåa.

 

När jag kom till produktionsbolaget idag fick jag först fylla i ett formulär om mina uppgifter, storlek på kläder, skor osv. Assistenten frågade om jag ville ha en fusklapp men jag tackade nej. Kände att jag skulle då bli nervös för jag kände mig säker nu och ville inte krångla till det för mig själv. Sedan fick jag sätta mig i väntrummet. Satt och tittade mig omkring, det var bara en tjej till där i väntrummet och en tjej var inne i studion och blev provfilmad. På väggarna var det planscher av Mikael Persbrandt i rollen som Hamilton som det här produktionsbolaget har filmat. Satt och flinade för mig själv och tänke tanken på att Perbrandt plötsligt skulle komma utrusande ur ett av rummen.

 

Plötsligt öppnades dörren och jag blev uppropad. Jag gick in och hälsade på Frida som var castinansvarig. Det var bara hon där i rummet tack och lov. Jag var lite nervös för att det skulle vara fullt med folk därinne. Vi satt och småpratade lite och hon berättade upplägget med reklamfilmen. Jag ställde lite frågor så jag kunde sätta mig in i rollen mer och så jag skulle veta hur jag skulle låta. Men det var ungefär som jag hade tänkt mig.

 

Först tog hon lite stillbilder och sedan var det dags för provfilming. Ok då kör vi sa hon och jag rabblade upp min replik felfritt. Kände mig förvånad över att det var så enkelt och för att jag inte blev nervös. Frida bad mig säga repliken igen några gånger och jag fortsatte rabbla repliken och försökte låta naturlig. Då sa Frida att det gick ju superbra och att det verkar som du inte har gjort något annat. Då blev jag stolt hihi.

 

På fredag får jag veta hur det gick. Dom söker flera olika karaktärer med olika dialekter så det kan ju gå hur som helst. Jag har ingen aning men jag är så stolt och glad över att jag äntligen gjorde det! Nu vet jag hur det går till och att jag tydligen klarade av det. Jag har alltid velat vara statist i en långfilm för att få vara med och se hur det går till vid en inspelning, det vore så roligt.

 

Oavsett om jag nu får rollen eller inte så är jag supernöjd med mig själv för att jag äntligen gjorde det! Man har ju inget att förlora och det var en rolig upplevelse.